Helgen är snart slut! Älsklingen står i köket och fixar spagetti & kötfärssås, mums....

Ska iväg på träning sen i eftermiddag innan det är dax att åka hem till Rättvik igen! Imorgon börjar 3 dje veckan på praktiken, på tisdag är det ridning, onsdag har jag seminarium i falun. Ska även lämna blod för första gången under veckan. Berättar mer sen  

Sänder en tanke till en av många lärare jag haft, nu till Britt som jag haft under min sjuksköterskeutbildning! Hon var en mycket glad och snäll person. Lugn och hade mycket att lära oss. Det var omöjligt att bli nervös vid examinationerna då hon var med..

Tänk vad livet är orättvist för vissa..

Idag har jag och Christian varit på kupolen hela dagen. Det har varit prova på skjutning på bågskytte. Passade på och träna lite oxså. Bytt från en 24 till en 28 båge och mindre tavla och längre avstånd! Det gick bra så de e bara och träna vidare imorgon   

// Ha det bra!!! 

Jag ska resa nu gråt inte
Jag vet att du är ledsen
Luta dig mot min varma hals, jag lovar att stå alldeles stilla
Jag ska inte åka alldeles ännu
Ännu en liten stund finns jag kvar här hos dig.
Du kramar mig och smeker mig och ber mig
Snälla stanna kvar
Du säger att jag måste bli frisk och hel igen
Förstår du inte jag orkar inte mer
Mina ben värker, jag är trött
Låt mig få slippa springa mer
Jag längtar efter att få sluta ögonen och sova
Mitt huvud känns så tungt
Nu kommer bilen som ska hämta mig
Jag är inte rädd så gråt inte
Jag försvinner inte
Jag bara reser bort
Nej jag vet inte vad landet heter och du kan inte följa efter
Men jag vet att där får jag vila i daggvått gräs och på vita klöverängar
Så gråt inte är du snäll
Men när du känner vinden, den mjuka ömma vinden
Den som blåser över stigarna i skogen
Där jag en gång bar dig på min trygga rygg
Då ska du känna som en hälsning långt bortifrån
En sammetsmjuk smekning från en varm och len mule mot din egen kind....

Denna dikt får mig att tänka på hur många hästar som man släppt taget om,

genom åren... och tanken på att behöva skiljas från ännu en vän känns tungt!

Men om det är meningen att det ska vara vi två, så finns han kvar om några månader. Tänker varje dag på det och har svårt att släppa taget. Det känns som om vi är plus och minuspoler i en magnet som för oss samman. Det går inte beskriva känslan.....

Fifill + Jag = kärlek   

Det finns inget som är så underbart och fantastiskt som när man får en relation till sin häst. Den följer dig vart du än går och du får den att lyda små signaler som nätt och jämt syns med blotta ögat!

Frihetsdressyr, trickträning, horsemanship?! ja det finns många ord...

En av mina favorit övningar som jag använder mig av och som jag själv tycker fungerar bra är:

Släpp lös hästen i en rundcorall eller i en mindre inhängnad som inte är allt för stor. Ibörjan kommer hästen bara springa och ha öronen rakt fram. Hästen får ej sakta av, om den gör det så driver du på den. Efter en stund byter du varv genom att förflytta dig så du kommer i possition framför hästen. Då säger du med kroppsspråket stopp/sakta av! när hästen bytt varv så driver du på den igen! Men du måste vara lyhörd och kunna avläsa hästens kroppsspråk. När hästen är berädd på att börja lyssna på dig kommer du kunna se att den vänder innre örat mot ditt håll, sedan sänker den nacken och börjar gapa/tugga i luften. Då ska du vara passiv och låta hästen sakta av genom att du sjunker ihop i din kroppshållning, sänker ner din blick mot marken. vänder dig ifrån hästen. Ha tålamod vill hästen sammarbeta kommer den strax att komma in till dig. När hästen står vid din sida kan du börja gå några steg framåt, gå åt höger resp vänster och skifta och gå dit du känner. Ha ej för bråttom, följer inte hästen med får du gå tillbaxs till den och hämta upp gå lite snett framför. Nu har du förhoppningsvis hästen efter dig...

Stanna och klia hästen i pannan/halsen...

Har hittat lite träningstips på andra övningar som jag ska träna in och se om dem fungerar.. Går att hitta om du söker på googel.com och trickträning. Hittade en film som verkligen säger mycket och är helt underbar.....

I fredags efter praktikens slut åkte jag direkt till Borlänge och älsklingen...

Det blev lite födelsedagsfirande i lördags då älsklingen fyller år på måndag. Så det blev fika och middag hos svärföräldrarna   

Idag har vi hunnit laga lite pilar och tränat bågskytte under eftermiddagen. Det gick bra, men jag blev fort trött i armarna med tanke på att det är lite drygt 4 veckor sedan jag var på träningen sist. Måste försöka hinna skjuta lite oftare. har inte riktigt fått till tekniken till 100 % så jag lyckades få strängen på armen 2 ggr så imorgon kommer jag ha ett stort blåmärke på underarmen   

Nu ska jag ta och sova, om jag skall orka ta mig upp tidigt till praktiken....

Go Natt    

Är ute på min första veckas VFU just nu,av 10 veckor och har idag gjort min andra dag och trivs super bra där jag är, jag har toppen bra handledare och får lära mig massor. Idag har jag gett intramuskulär injektion, varit med vid katetersättning, såromläggning och laggt in en subcutan nål, med mera.... Så det kommer nog bli 5 lärorika veckor innan det är dax att byta praktikplats.

Var ganska trött i hela kroppen imorse då det är mycket information från vfu:n och sedan ridningen i går kväll, men de var roligt att få rida igen efter att inte ha ridit på 3 veckor.Det blev lite sent igår innan jag kröp till sängs, men ikväll blir det att lägga sig i tid. Det är ju en dag imorgon oxså!

En speciell dag, en speciell händelse som jag sent kommer att glömma!

Kommer aldrig glömma dagen den 8 juni 2009 då jag såg Freydis hade fått vaxproppar. Äntligen var det dax efter ha väntat i 11 månader.

På kvällen innan jag och susanne gick in så bestämmde vi att jag skulle gå ut och kolla till Freydis vid kl 00. och susanne skulle kolla till henne vid 4 tiden.

Vid halv tolv gick jag ut till hagen och då precis när jag kommer så går hon runt, runt på samma ställe med mulen i backen. Efter en stund så lägger hon sig ner och jag sätter mig på en stor sten under en björk för att inte vara för nära och störa henne. Jag ringer susanne och talar om att det är på gång och att jag blir kvar tills allt är klart och att jag hör av mig igen om det skulle bli några problem. Strax efter tolv ligger freydis fortfarande och då har det gått ca 40 min sedan hon lade sig ner. Då börjar jag bli lite orolig och börjar fundera om allt är som det ska?!

Försiktigt smyger jag mig fram för att inte skrämma henne. Men hon bryr sig inte om att jag är där, jag sätter mig ner på huk brevid henne och klappar henne försiktigt. Jag ser små pytte hovar sticka fram där bak...

Det tar en stund innan huvudet kommer fram och en stund senare är hela fölet ute. MEN... det har inte gått hål på fostersäcken och fölet andas, så det första jag tänkte var att om jag inte gör något nu så kvävs han, jag var helt säker på att det var en han utan att ha sett efter... det var känslan som sa det!

Jag slet sönder fostersäcken och tog bort den från fölets huvud och plockade bort slem från näsborrarna och munnen. Freydis låg där alldeles stilla, ett tag trodde jag att hon hade slutat att andas, men hon var bara så trött. Lilla Heidrós som gått och betat en bit längre bort kom nu fram och var nyfiken på vad det var som låg där i gräset, så hon började skrapa med hoven lite försiktigt på fölet och på freydis, det var precis som om hon sa: nu får ni ta och resa på er, här kan ni ju inte ligga hur länge som helst..

Freydis reste på sig och började slicka på fölet och sedan gick och betade medans fölet tappert försöket ställa sig upp med sina långa ben som bara trasslade ihop sig. När fölet väl stod på benen var det dax att hitta mjölken, det var inte det lättaste... Han hittade rätt men han var på sin syster Heidrós som är ett år äldre. När Susanne kom så fick vi hjälpa till så det blev rätt tillslut. Men innan dess så var fölet påväg flera gånger ut genom staketet, då det var för stor glipa mellan över och undertråden. Inte lätt att vara föl och komma ut till stora världen när man bara har sett insidan av mammas mage!

När allt var lungt så lämnade vi hagen och morgonen efter var det lättare att se hur den lille krabbaten såg ut och det visade sig vara en liten kille..

Vi gick och funderade på namn, det var ju fullmåne den kvällen till den 9 juni 2009. Men så hittade jag ett passande namn som jag gillade och susanne gillade det oxså, så han fick heta: Fifill som betyder maskros, ett väldigt passande namn då han föddes i hagen bland alla maskrosor..

Nu har han snart hunnit bli 2 år och är mycket snäll och busig lite kille.

Men det gör riktigt ont i hjärtat av att behöva skiljas från denna underbara lille vänn. Som har en så otroligt stor plats i mitt hjärta.. Han är en vän jag inte vill och kan skiljas ifrån då han är en del av mitt hjärta. Känndes speciell redan då han låg där i hagen alldeles nyfödd, kall och blöt...

You are allways in my heart, together and forever   

Fifill & jag vintern 10/11

En film på Fifill....